trots min sons ihärdiga försök till att övertyga mig i att han verkligen var sjuk, kom han tillslut iväg till skolan...

dock ingen bra grundning på morgonen som jag önskat, men gick minsann inte å la mig å grisa ett par timmar till, nehee

käka frukost (kors i taket) fil i banan...bra

sen bidde det en latte eller två på de, kanske mindre bra men mååååste ha!

det kan ja inte lägga ner.

nu på morgonen säger min stegmätare att jag traskat 1142 steg... up my as!

jag tror starkt att den är lite smått förvirrad...

men... vi får väl hoppas att As är lika förvirrad den...

igår gick det upp ett liljeholmens för mig och A, efter vårat corner besök, stack vi till rusta och införskaffade oss vår stegräknare...

så den som går minst varje dag, ska göra 50 situps... (pöh jag klarar kanske två?) A ringde i morse mitt upp i bråket om min sons sjukdom... då va ja mindre pepp, men efter en latte, å en morgon i lugn å ro... så jävlarns...!

över till min sons eventuellt existerande sjukdom, varför vill han inte gå till skolan?

å så e d ju så svårt, han säger att han har ont i huvudet, i magen (lite snorig är han redan) MEN han försökte fiffla bort mig med tempen å så att han hade 39.8 när det var 37.3 hallå? ska min 7åring börja skolka?

Jag förklarade iaf vad det innebär att vara hemma å va sjuk, att då ska man ligga i sängen, å det blir inget tv spel eller dator spel å inga kompisar...

då skulle han gå...

men det ringer en varnligsklocka, så jag ringde och hade ett långt och bra samtal med fröken på skolan... N har aldrig haft några problem innan, men tror kanske det kan bero på att de skulle åka skridskor idag (N vill kunna allt utan att behöva träna, och det går inte alla gånger, som nu med skridskorna)

det är verkligen som de säger, små barn, små beskymmer, stora barn, stora beskymmer...mitt hjärta börjar bli så stor...

funderar fortfarande om och kring hurvida jag ska gå ner i tjänstgöring... men pengarna blir ju då atomatiskt mindre oxå...suck!

jaja nu bär det i väg till jobbet...

håll i hatten!

 

A

15 februari 2009 21:24

funderar på N
kan det vara pappa D som har så höga krav på N med sport och så? Det kan ju ge ångest att känna att man inte gör sin pappa till lags..
vad tror du?

http://missparanoid

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var med och tävla om ett namnsmycke med valfritt namn, budskap ifrån MLDesign. kopiera inlägget och klistra in i din blogg.   Klicka på:   http://mldesign.webgain.se/information/index.xhtm?webgainGroupId=50922 och skriv din E.m...

Japp, det har jag!   denna vecka har varit allt annat än en dans på rosor.. älskade sonen har varit sjuk - hela veckan - konstigt sjuk oxå...och skrämt livet ur sin arma moder sisodär varje natt... vilket resulterat i enorm sömnbrist... stress...

hej hallå kära blogg...   jag har så mkt jag skulle vilja skriva, men orken trytet...   kanske orkar ta mig tid i helgen, å sätta ord på allting i mitt huvud... mycket jobb snurrar...   men mest tröttma...   heeeej heeeeeeeej! ...

Jag saknar något i bland... en glöd och en avstickning ifrån vardagen.   jag vet inte om jag kan hitta den, göra något åt det eller få det någon gång då och då... Hur kan man sakna något som man kanske aldrig haft? mer än i tanken möjligtvis....

orkar inte skriva något vettigt nu heller... lider av total tröttma...   så nu vet ni det! ...