trots min sons ihärdiga försök till att övertyga mig i att han verkligen var sjuk, kom han tillslut iväg till skolan...

dock ingen bra grundning på morgonen som jag önskat, men gick minsann inte å la mig å grisa ett par timmar till, nehee

käka frukost (kors i taket) fil i banan...bra

sen bidde det en latte eller två på de, kanske mindre bra men mååååste ha!

det kan ja inte lägga ner.

nu på morgonen säger min stegmätare att jag traskat 1142 steg... up my as!

jag tror starkt att den är lite smått förvirrad...

men... vi får väl hoppas att As är lika förvirrad den...

igår gick det upp ett liljeholmens för mig och A, efter vårat corner besök, stack vi till rusta och införskaffade oss vår stegräknare...

så den som går minst varje dag, ska göra 50 situps... (pöh jag klarar kanske två?) A ringde i morse mitt upp i bråket om min sons sjukdom... då va ja mindre pepp, men efter en latte, å en morgon i lugn å ro... så jävlarns...!

över till min sons eventuellt existerande sjukdom, varför vill han inte gå till skolan?

å så e d ju så svårt, han säger att han har ont i huvudet, i magen (lite snorig är han redan) MEN han försökte fiffla bort mig med tempen å så att han hade 39.8 när det var 37.3 hallå? ska min 7åring börja skolka?

Jag förklarade iaf vad det innebär att vara hemma å va sjuk, att då ska man ligga i sängen, å det blir inget tv spel eller dator spel å inga kompisar...

då skulle han gå...

men det ringer en varnligsklocka, så jag ringde och hade ett långt och bra samtal med fröken på skolan... N har aldrig haft några problem innan, men tror kanske det kan bero på att de skulle åka skridskor idag (N vill kunna allt utan att behöva träna, och det går inte alla gånger, som nu med skridskorna)

det är verkligen som de säger, små barn, små beskymmer, stora barn, stora beskymmer...mitt hjärta börjar bli så stor...

funderar fortfarande om och kring hurvida jag ska gå ner i tjänstgöring... men pengarna blir ju då atomatiskt mindre oxå...suck!

jaja nu bär det i väg till jobbet...

håll i hatten!