Nu är det faktiskt så...

att tillslut kanska jag få min voffe... då är jag lycklig!

Jag saknar mina vänner...

är d så bara för att man flyttat till stans ände så är det plötsligt sjukt jobbigt å träffas? är inte jag oxå flyttbar? är det inte värt d?

 klart d är...men d e så mkt nu...mkt för alla å för mig å för hela världen... d e alltid mkt... jag vill inte att d ska va mkt längre, jag vill va ledig å göra saker som gör mi glad! som å käka glass med A å kidzen på stan. ligga i gräset å sola med R gå ut å ta ett uteservingshäng med I....allt allt allt! jag vill va ledig!

Jag har iaf världens bästa sis... hon har ställt upp sjukt mkt under flytten och all ambivalens därefter å hon är bara en så klockren riktig stöttepelare.

äkta. det är iaf en vän jag fått njuta av hela midsommar helgen! *glad*

över å ut

/L